ljuslykta

Okej,  jag sätter återigen titeln på mig själv som "värsta dåligaste uppdatererska av blogg" men senaste månaderna har det varit helt sinnesjukt mycket att göra.
Först och främst har det varit jobbet som har tagit väldigt mycket tid och energi, på sätt och vid var det tur att det bara var ett säsongsjobb , för det där tempot hade ingen orkat med hela året runt.
 
Men nu när jag sitter med det hela i ryggen och vet att jag fotade min sista skola i fredags så känns det inte annat än lite vemodigt.  Jag trivdes så himla bra med det där jobbet, söndagsångesten existerade inte ens, på lite mer än två månader med ibland 12 timmars dagar, då man satt i bilen 36mil ena dagen så var det kanske två dagar som jag verkligen kände att jag ville packa ihop, åka hem och dra ett täcke över huvudet. Vilket troligen är mer normalt än oroväckande.
På mitt tidigare arbetet var dom dagarna bra mycket fler.

Det här jobbet har hursomhelst gett mig väldigt mycket positiva upplevelser, jag har sett stora städer, små hålor, fått kramar av söta barn, fått höra orden "fuck you" av mindre attraktiva barn, stått på ett tak och fotat 200 människor samtidigt, skrikit i megafoner, varit uppe halv fem på morgnarna, kört 830 mil i en hyrbil, stressat häcken av mig, ätit massa skolmat och framförallt fått tillfälle att hålla i inte bara 1st NikonD2X utan även 1st NikonD2h varje dag vilket verkligen, verkligen , VERKLIGEN gör mig till en glad människa.

Och en av de roligaste sakerna med hela hösten är att jag faktiskt har varit väldigt bra på mitt jobb, och har fått mail från skolor som varit välidigt nöjda med mig och vill ha tillbaka mig nästa år. (ego-kick)
Dom på kontoret har även kastat lite beröm över mig, det känns skönt att få lite bekräftelse efter alla tidiga morgnar och  allt slit och släp på kamerautrustning och skrikande barn vars mål verkar ha varit att krossa alla trumhinnor inom en mils radie.

Jag kommer verkligen sakna mitt jobb som; Skolfotograf!
(Dock är det ju en bra titel att slänga runt med nu när man är aktuell på arbetsmarknaden igen)


Är ebjuden att komma tillbaka till mitt gamla jobb som kallskänka, vilket dock inte känns särskilt aktuellt eftersom a-kassan ger mig mer pengar på konton än vad den lönen ger mig.
(Detta betyder dock inte att jag har bra a-kassa, däremot dålig lön)

Så nu ska jag kasta mig ut på arbetsmarknaden, hitta ännu ett drömjobb och få det, jag vet att jag kan!!! (pepping pepping)
samtidigt som jag gör detta ska jag nog även börja spåna i vad det egentligen skulle kunna innebära att starta något eget som tillåter mig att hålla en kamera 8 timmar om dagen.


Andra viktiga saker jag har sysslat med förutom att vara karriärskvinna är ju att officiellt ha blivit sambo. Nog för att vi bodde med varandra i nästan ett halvår innan vi fick den här lägenheten men nu bannemig så står mitt namn på dörren och samtliga medlemmar i familjen får sin post till samma ställe, det var ett tag sedan det hände sist.
Och vi har dessutom lyckats hamna i drömlägenheten,  den ligger perfekt till och är så kanon mysig så det finns inte. Efter målande av väggar av mig och marcus och tapeserande av min bror så har det blivit en sån lägenhet man bara stormtrivs i när man kommer in.
 Jag älskar det!
Det känns så bra att äntligen ha ett hem som man bara älskar att komma hem till, och som man vill att andra ska komma hem till för att man är så stolt över det.
(Fan vad jag ego-trippar idag)


I morgon är min första riktiga arbetslösa dag, jag har aldrig någonsin haft en arbetslös dag så jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig.
Dagen kommer i alla fall börja med att jag skrapar en trisslott, så det är lite beroende på turen eller oturen hur resten av dagen blir planerad. Vem vet jag kanske ligger på en strand någonstans där det är varmt dit min privata chaufför flög mig i mitt privata jetplan. (Allt är så privat när man är rik och välkänd)
Eller så slutar dagen med raggsockor, tv-tittande och social frustration!
Vi får se!


Håll en tumme!










(puss på marcus)