ljuslykta

Min första "arbetslösa" dag är här, usch jag ryser av bara ordet. Fy sjutton. Väljer istället att sätta titeln "Lyxhustru" på mig själv medan jag väntar på att gå in i rollen som karriärskvinna igen,  Idag känner jag mig dock inte riktigt som en Lyxhustru.
Klev upp klockan 05.00, slog ner baken i (som tur var) Marcus bil Göte vid halv sex och brummade ut till Hummelsta för att agera barnvakt åt en sjuk brorsdotter.

När jag kom hade dom två småttingarna i familjen precis klivit upp och satt i sängen och kollade på film innan det var dags för dom att åka till dagis, så jag kastade mig ner bredvid Axel 3 år som väldigt rart klappade mig lite på huvudet för jag var ju sååå trött.
Därefter kom även Clara och ville vara med i gemenskapen så Jag & barnen satt allihopa i en av Ikeas VÄXA-sängar och kollade på mumintrollen och ojjade oss över hur trötta vi var .

Varför har man inte den där sköna känslan av att man vill sova på kvällen som man har på morgonen? Inget känns lika lockande som att ligga kvar i det varma täcket på morgnen, för det är väl samma täcke som på kvällen? Man sitter i bilen påväg till jobbet och tänker på hur skönt det vore att åka hem och ligga i den där mjuka varma sängen, men på kvällen då känns det inte riktigt på samma sätt. väldigt underligt.
 Snillet spekulerar!

Vad skönt det måste vara att va i dagis-ålder, bli väckt på morgonen, påklädd, skjutsad till dagis, serverad frukost, leka leka leka, bli serverad lunch, (och nu kommer det bästa) bli nerbäddad och få gå och lägga sig och sova i en vagn i en timme eller två.
Det kanske är tur att man inte riktigt har några skarpa minnen av hur skönt det måste ha varit, då skulle väl alla ha en jätte-barnvagn med sig på jobbet och gå och lägga sig i efter lunchen med arbetskamraterna.
och hur skulle egentligen det se ut?


Om en och en halv timme ska jag och Maja först till doktorn och sen ska jag trampa in på arbetsförmedlingen och se om dom har något vettigt att säga.

Därefter är nog dagen ganska planlös, ska kasta ut en annons på min kära (läs; förbannade skit) bil (sprut) RUT som ska säljas. Jag kan helt enkelt inte ha gamla bilar, efter ett tag bara rasar dom samman, allt på en gång. Det här kommer sluta precis som med white-trash Doris om jag inte säljer Rut snabbt.
Jag är i alla fall lyckligt lottad med världens mest engagerade och ljuvliga Marcus i min tillvaro som med rejäl ömhet vårdar både mig och min bil. Min rara bror har även han varit med och kliat sig i huvudet över allt bekymmer som min bil tillför.
Och som nybliven arbetslös eller lyxhustru som jag hellre vill kalla det så är Marcus det bästa stöd man kan ha. För som den blödiga människa jag är så kunde jag ju inte ha en sista jobbdag som skolfotograf utan att gråta en skvätt och då finns han där och kramar och peppar och berättar vilket bra jobb jag snart kommer hitta.

Jag är så glad att jag har Marcus!