ljuslykta

Så igår var Emma Möhippa, underbart roligt var det. Champange picknik (kommer aldrig lära mig stava det ordet rätt) i vasaparken och sen en promenad genom stan så Emma fick en chans att stoltsera runt med sin fina tröja som vi gjort till henne och hennes fina skylt.

Efter vår power-walk så hamnade vi på Arosfortet där vi delade upp oss i två lag, det var PULLORNA mot BRIDEZILLAS, det var tusan skitsvåra celler. I slutet var mitt lag (Pullorna) taggade som tusan och sprang mellan cellerna för att få poäng och slå motståndarlaget. Vi lyckades faktiskt, det var ingen brakseger men vi vann i alla fall. Linda spräckte ett par byxor och Emma repade upp ett par leggins. Så blodigt allvar var det. haha.

När vi kom ut därifrån väntade en karaoketaxi (äntligen har jag lärt mig stava karaoke) så vi åkte runt och sjöng för fulla muggar, "Oaa hela natten" och "Sånt är livet" är våra bästa melodier. Jag fick lov att fråga taxichauffören när resan var slut hur man egentligen stod ut med att lyssna på fyllon som skriker halsen av sig hela dagarna, och han sa faktiskt att vi inte var så illa pinkade. Så nu blir det nog till att starta en tjejgrupp.

Kvällen fortsatte med middag, sockerchock á la efterrätt och jordgrubbsdrinkar. Härligt. Sen kom tävlingsinstinkterna igång igen och Bridezillas ville ha revansh mot Pullorna, så då var det bara att kasta sig ut på gården och köra 7-kamp.  När det står "doppa tampong-leken och äpple i stjärten-leken" på tävlingsschemat så förstår man att det ska bli sjukt kul.

In på småtimmarna satt vi golvet på balkongen med filtar och kuddar och åt chips och drack vin (samt tjattrade en hel del, men det säger väl sig självt när det är kvinnor inblandade)


Idag vaknade jag upp i en lägenhet där det såg ut som om 30 man hade ätit och druckit, undrar varför det alltid blir så? Men det gör inget, kaoset efter en bra fest är underskattat!
Väckte fröken Linda som sov på soffan och sen var det kaffe, alvedon och kall pizza som gällde till frukost, därefter upprepade vi mest mening "jag vill inte jobba, jag vill inte inte inte"  men som dom hårdingar vi är så pallrade vi oss upp och iväg i alla fall.
Efter detta började min dag gå snett; Vi sätter oss i min bil och jag upptäcker rätt snabbt att den går inte att starta, förklaringen är enkel, lysena har stått på hela natten vilket har sugit all kraft ur mitt lilla batteri, så jag springer upp och hämtar Marcus bilnyckel för att ta hans bil istl.
Marcus har startspärr på sin bil så man måste trycka på en knapp som sitter på nycklarna för att man ska kunna starta bilen, och självklart börjar batterierna bli sega så jag trycker och trycker och trycker men det händer ingenting. Efter tio minuter får jag äntligen fart på bilen, då inser vi istället att Lindas buss har åkt ifrån oss så vi börjar åka igenom stan för att hinna ikapp bussen så hon inte kommer sent till Enköping.

På andra sidan stan får vi fatt på bussen så Linda kommer med, jag vänder och åker tillbaka för att hinna i tid till mitt jobb. Kom 5minuter för sent bara och tack och lov mötte min chef upp mig utanför med ett leende och frågade direkt  "blev det sent på festen igår eller?, fast du kan ju köra idag i alla fall" haha han är så skön.

Dagen gick rätt fort och när jag slutade skulle jag ut till Pappa och fota lite, då hade jag fortfarande Marcus bil, han bad mig hålla koll på mätarn till kylaren så inte den blir för varm för den har läckt vatten, så jag tog gamla vägen till Hummelsta istället för motorvägen utifall jag skulle behöva stanna och fylla på vatten.  Tack och lov.

Mätarn ser jätte bra ut, tills jag kommer ut mitt i ingenstans på landet, då stiger den rakt i tak upp på den röda delen av mätaren, så jag stannar och ska fylla på kylarvatten då ser jag att det finns vatten i behållaren och det kokar, som aldrig förr. Det ångade ut under motorhuven innan jag hann få upp den sen bara bubblade det i tanken och lät som tusan. 
Däremot gick det inget vatten till kylaren så det måste vara stopp i någon slang någonstans, tur för mig att jag stannade så fort som jag gjorde annars hade nog motorn legat i farozonen om kylaren hade börjat koka också.
Så jag fick stå där och vänta, för det går inte att fylla på något sålänge det kokar för vrider man upp locket så sprutar det och jag kände inte för att få skållhett kylarvatten på mig.
Så jag satt där, utan telefon för den dog ju såklart batteriet på, skitkul, Bajsmobil. Så jag gjorde det enda rätta, jag grinade!
Detta är ett starkt tecken på att jag börjar bli något less och utarbetad, jag är fan känslig som en 3-åring. '
Jag ska inte sätta mig i en bil mer denna dag.

Nu har jag i alla fall duschat och slagit mig ner i min soffa för att kolla på Beck, plus att jag hällde upp lite jordgubbsdrink till mig själv, det förtjänar jag nog efter den här dagen.
Nu ska jag slöa och försöka ladda mina batterier inför jobbet imorgon. (jag vill inte inte inte).


ps.
En puss till alla tjejorna som var med igår, ni är bäst!