Till salu: En vacker dam med sjysst lack!
Okej nu har jag inte skrivit på en vecka igen och egentligen har jag inte så jätte mycket inspiration men det blir en snabb, enkel uppdatering av den gågna veckan.
Jag (läs:Marcus) har köpt en ny bil, (jag står som ägare men underbaraste herr björklund har lånat ut pengar till värsting-åket tillsvidare då jag inte är höginkomsttagare just nu)
En liten söt Nissan Micra, mitt största problem nu är att hon/han(?) har inte fått något namn ännu. Som dom flesta vet så hette min första bil Doris och den andra hette Rut men denna har varit namnlös i flera dagar nu och jag har total torka på idéfronten. Så lämna gärna ett namnförslag!
Jag har även gästspelat på mitt gamla jobb, alla pengar är välkomna pengar, började med att jag skulle rycka in några kvällar och nu står man där på dagtid också efter tjat från gamla arbetskamrater som vill ha mig där. Tyvär är det lika tung-jobbat som vanligt så axlarna och nacken gör redan ont igen, precis som det var förut. När man åkte hem efter en dag på det sället och började slappna av fick man alltid super ont redan i bilen påväg därifrån och det är likadant nu. Härligt härligt! (=sjukskriven före 30)
Jag ska snart iväg för att visa upp mitt skötebarn RUT; alltså min gamla Opel från -86 för en karl som eventuellt kan tänka sig att adoptera denna skönhet (nej nej jag pratar inte om mig nu, det gäller fortfarande Rut, ) Vi får se hur detta går eftersom Rut står inlåst i ett garage och herrn som har nycklarna sitter i en bil påväg från sollentuna i snöoväder. Jag kommer behöva hålla alla tummar jag har och kanske även låna en extra av katten.
(något på deras tassar borde kunna tas som tummar?)
Usch jag hatar att sälja bilar, jag får dåligt samvete och ångest utifall bilen skulle kollapsa när dom är påväg därifrån. Det jag hatar mest med att sälja bilar är att höja bilen till skyarna och verkligen berätta hur nöjd jag har varit med den
(ljuga så näsan växer en meter eller två).
Därefter kommer nummer två på min "jag-hatar-att-sälja-bilar-lista" , när folk ska pruta, jag har väldigt väldig svårt att stå emot detta. Det värsta är om det dessutom är någon väldigt trevlig prick som vill köpa bilen, om jag då inte behärskar mig ordentligt så finns risken att jag avslutar pris-battlet med att säga "okej men om jag ger er 2000:- så tar ni med er min bil hem idag" .
Jag älskar vinter, jul, snö och julmust på back! (det är något speciellt med att dricka julmust ur glasflaska) Igår såg vi den första snön från våra vackra vardagsrumsfönster jag blir genast som ett barn och måste springa till fönstret för att kolla. Står och hoppar jämfota och ropar KOM KOM KOM till marcus, han reagerar inte, katten däremot kommer springandes, tillslut reser sig marcus också från soffan och kommer han med. Så där står vi; galna familjen, jag, marcus och katten tillsammans och kramas och kollar på den första snön.
Vackert som en tavla.
Sara citerar;
Foto: Sara Lindgren
Axel 3 år sitter vid matbordet utan blöja och stånkar lite medans han äter...
Mamma Lotta: Har du bajsat Axel?
Axel skakar på huvudet
Mamma Lotta: Håller du på och bajsar?
Axel skakar på huvudet igen
Mamma Lotta: Lovar du?
Axel: Nej mamma jag kan inte lova..
Bamse & Lilleskutt, Västerås 27-29/10
Vi söker nu två personer till ett event vid Ikea 27-29/10. Arbetsuppgifterna innefattar att i storkostymerna agera Bamse & Lilleskutt för de små besökarna.
Det är bra om du har bra balans och är stabil då kostymerna är väldigt stora och ibland är det väldigt mycket barn runtomkring dig.
För att passa in i kostymerna behöver personerna vara max 1,74 för bamse och max 1,67 för Lilleskutt.
Hahaha, vilken karriärsmöjlighet, kastar mig ut på arbetsmarknaden igen iförd en lilleskutt.dräkt. Har starka funderingar på att anmäla mig och Marcus till detta, vi skulle nog passa in i rollen som seriefigurer. Det vore ju sjukt kul att skriva "Har varit utklädd till Lilleskutt på IKEA" på meritlistan i alla fall.
Så nu är det måndag, jag är i full färd med att leta mera jobb, det var då jag ramlade över Bamse & Lilleskutt-jobbet vilket tog allvaret ur mina jobbansträngningar ordentligt så jag fick lov att pausa och skriva en blogg istället.
Förra veckan sökte jag 7 jobb, denna vecka ska jag söka minst lika många eller fler, jag ska dessutom på möte på Af om mina starta eget tankar. Så det går lite framåt i alla fall.
Har dessutom gått med på att jobba extra 4 kvällar åt min gamla arbetsgivare, mest för att stilla arbetsmyran i mig, jag behöver göra något känner jag. Så jag lovade att rycka in och ta hand om lite middagar åt militärerna på kvällarna.
Kalas tycker jag, kvällsjobben är i regel roligare än dagsjobben och jag behöver dom extra pengar som kommer ur att jobba kväll. Är dessutom färdig vid sju på kvällen så det är inte ens så farligt sent.
Är grymt trött efter en fartfylld helg så det är lite trögstartat såhär på måndagen, I fredags bjöd vi hem Linda och Martin och bjöd på mat och drack upp lite kvarlämnat vin och några öl från inflyttningsfesten. Mycket trevligt. Och i lördags åkte jag och Marcus till Stockholm för att lyssna på när Anders spelade musik på en krog i gamla stan. Det blev cider på hotellrummet, (jag och marcus är grymma på förfest) och därefter bara goda drinkar väl ute på krogen, på natten länsade vi hotellets reception på godis och sen var vi uppe till halv fyra, så man var lagom pigg när man steg upp tio på söndagmorgonen.
Vi fick då njuta av en ljuvlig frukostbuffée samt sitta och titta från restaurangen (på hotellet som sitter ihop med globen) genom glasväggarna då dom byggde upp en scen till george michael som skulle ha konsert på globen samma dag. (peta gärna på oss då vi var nära en kändis, TYP)
Jag får svindel av att sitta och titta rakt ner på 50 personer som ser ut som små myror och springer runt och bygger en scen, fast det är glasväggar mellan mig och fritt fall ner. Jag är en mes!
Nej nu är det dags att ta tag i mig själv och min måndag. Jobb ska sökas, kaffe ska drickas, en affärsidé ska skrivas och Nattiz & Linda ska träffas och därmed ska det solas också!
Och kanske lite F&S ikväll också (detta är inget kinky som S&M utan det står för Friskis och Svettis om det är någon som har missat det, haha)
So long!
Målet!
Det här håret ska jag ha tillbaka,
snart är afrot bara ett minne blott!
Bodybuildar-Marcus & Vakt-katten
Vaknade idag och kände mig rikigt glad och nöjd.
Jag sökte massa jobb igår och har dessutom kommit på en bra idé för att kombinera fotografering med jobb. Jag tror jag kommer lyckas. Jag SKA banne mig lyckas.
För det är det jag gör, ger mig fan på något och sen gör jag det. Skulle det nu bli så att jag går utan jobb en månad eller något så ska jag inte gå under för det, jag har jobbat så gott som varje dag sen jag gick i skolan, plugg & jobb samtidigt, sommarlov var det inte tal om jag jobbade istället hela mitt sista sommarlov, både helger och vardagar.
Och de senaste månaderna har jag gett allt till mitt fotojobb och jag gjorde det riktigt bra och snyggt.
Så egentligen så är jag nog värd en "minisemester" även om det står arbetslös på alla papper så ska jag försöka se det som en stund att slappna av och komma ikapp igen.
Idag sprudlar jag i alla fall av energi, klev upp ur sängen och ställde mig och diskade det första jag gjorde, en riktigt ärlig morgon.
Har precis gjort mig iordning och jag ser till och med riktigt skaplig ut idag, påminner inte alls om en påse skit på något sätt eller vis. Riktigt bra betyg för att vara mig.
Ska strax åka iväg till Friskis och Svettis, nu ska det tammetusan bli ordning. Bland det härligaste som finns är ju att träna och rensa huvudet ordentligt. Jag älskar att svettas i flock. Jag har hört att det är bara för att jag är kvinna (känns fortfarande konstigt att kalla sig för kvinna, tjej passar nog bättre in) vi är sällskapsjuka, pratsjuka och gillar grupp-umgänge med andra damer.
Nu är det i alla fall dags att dra fram svettbanden, benvärmarna och tightsen igen, allt enligt konstens alla regler. Haha!
Sen bär det av till Mamma för att bli bjuden på mat av min syster som är i stan. Ska bli skönt att träffa
henne det var flera månader sen sist.
Dagens hissning:
Jag som körde väldigt många mil med bilen under mitt senaste jobb & även privat hann med att ha väldigt mycket funderingar längs vägarna, och något som jag kommit fram till är att jag älskar alla "tack-och-hej-och-varsågod och dra-åt-helvete- signaler" vi som bilförare kan ge varandra. Lite feedback på vägarna helt enkelt.
Min favorit är när man ska köra om någon som gentlemanna-mässigt lägger sig lite på väggrenen för att släppa förbi en, man tackar genom att blinka lite och får ett varsågod tillbaka i form av en blinkning med helljuset. Hur trevligt som helst.
Dagens underligste:
Vi har alltså en granne som är lite liiiiite annorlunda. Denna granne har hår som mest troligt aldrig har sett en borste och därmed förvandlats till något som liknar dreads, han har även minst 30cm långt tovigt skägg. Han har lite "Hej-jag-blev-strandsatt-på-en-ö-för-20-år-sedan-och-har-inte-rakat-mig-sen-dess-stil". Han lyssnar dessutom bara på punk och hårdrock och har enligt ganska säkra källor en skinnväst som det står "bajs" på ryggen på.
Igår kväll träffade jag denna man, han stod på gården och ranglade fram och tillbaka och plockade äpplen., (nu menar jag inte plocka-äpplen-dansen, utan han plockade verkligen äpplen) jag blev fast och fick lov att prata, gjorde det klassiska: rasslade med nycklarna, öppnade porten, stod med ena foten på trappsteget och sa att "nej usch vad kallt det var ute, dags at gå in" men han bara pratade och pratade.
Konstig granne- "jag har lite ångest över en sak jag måse bara berätta, för någon vecka sen stod den en påse med burkar utanför eran dörr och och och den tog jag"
Mindre konstig sara- "ehh jaha, jaja men den bjuder vi på, tänk inte på det du, Nu ska jag springa in"
Konstig granne - "okej vad bra, jag bjuder tillbaka , jag looooovar. det kan du lita på"
Mindre konstig sara - "ehh nej nej det behövs inte alls lycka till med äppel plockningen och ha det så bra"
( jag kastar mig in genom porten och drar fort upp till lägenheten)
Senare på natten hör jag samma man (som absolut måste bo vägg i vägg med oss, prata och skrika högt med sig själv i lägenheten. Senare så hör jag hur någon knackar på våran dörr vid typ ett på natten.
Jag vägrar öppna såklart, lite vett har jag ju. Jag ska ha ett titt-hål i den där dörren ögonaböjj!
tur att jag har vakt-katt och bodybuildar-marcus i sängen bredvid mig :)
"Plocka äpplen-dansen"
Min officiella titel är fortfarande lyxhustru, jag börjar dock bli lite panikslagen & rastlös över att vara hemma. Men en sålänge så har det bara gått 1 vecka och 2dagar så ännu finns det hopp i helvetet.
Tyvär så håller min mundiarreé att ta kål på mig, att gå hela dagarna ensam hemma och knappt prata med någon är inte riktigt min stil. Jag är ju en ordbajsare in i benmärgen!
Lite saker får jag gjort dock:
- 7 sökta jobb
- 1 argt samtal med alfakassan
- 1 klippning av afrot
- 2 samtal till arbetsplatser som jag tycker borde slåss om mig
- För många maskiner tvätt (passar absolut inte in i en lyxhustrus vardag, men något måste jag göra)
- Diskmaskinsmaraton
- Mys med katten
Ska göras:
- Läsa tusen sidor om företagsekonomi
- Städa ur min gamla Opel så den kan säljas
- Köpa blinkers till min gamla Opel så den kan flirta med nya bilar ute på gatorna
Har i alla fall en skön helg bakom mig, Marcus alias DJ ELAK och hans följeslagare Danne hade en techno kväll i lördags, det kom ca 45 glada själar och fyllde världens minsta dansgolv och bar i källaren på Monaco. Hade det blivit mer människor än så då hade man nog stått som en sill i en sillburk.
Och för första gången i mitt liv så dansade jag faktiskt till techno utan att känna mig som en komplett mupp. Det var riktigt roligt faktiskt!
(Man skulle iof praktiskt taget kunna lägga sig med ett epilepsianfall på golvet och ingen annan skulle reagera för alla dansar så himla olika, både på gott och ont. "plocka äpplen-dansen" är väldigt populär tydligen)
I övrigt ägnade jag mig mest åt att dricka gratis alkohol, prata massa strunt och sen hjälpa killarna packa ihop alla miljoner prylar dom hade med sig när stället stängt igen vid 02.00.
03:15 var vi packade och klara att åka hem, men jag och marcus stannade till vid "Milles" först och åt en varsin hamburgare. Milles är alltså stället dit vi åkte första gången vi träffades, även detta var efter en kväll på Monaco. Den gången tog jag en cola light bara och Marcus en hamburgare, mycket har hänt sedan dess :)
Imorgon kommer min syster hem och hälsar på! Hurra hurra!
Vardagsmisären blir inte lika stark då.
Nu ska det drickas kaffe och ätas lunch
/ Fru ELAK , (hihi)
Ljuvligt var ordet!
Idag har varit en sån där skön dag, har mått alldeles kanon bra sen jag steg upp imorse. Ett rejält lyft från tidigare dagar denna vecka då jag har lidit av pms-demonen som säger mig att allt jag gör är fel, mitt hår är det fulaste i heeela världen, fötterna för stora, låren för breda, näsan för spetsig, magen för degig, baken för stor, ögonen för små osv...
Riktigt kräk låg jag och mådde igår, det var länge sen jag kände mig som en stor påse skit
MEN till det viktiga, idag har varit en grymt mysig dag (trots att jag är ARBETSLÖS), tog en promenad ner på stan (man kan ju det nu när man bor så kalas till) mötte världens bästa Nattiz, trippade sedan runt på stan i jakt efter de perfekta skorna till Nattiz och en "belöning-för-att-jag-slitit-så-hårt-hela-hösten" till mig, belöningen kom i form av en tröja och ett par skor! Härligt! Kände mig lite PRETTY när jag strosade runt hemma i vardagsrummet med min nya kläder senare under dagen faktiskt.
Det behövdes, ego-kick!
Vi slog sedan på stort denna ljuliga dag och lunchade på stan innan Nattiz begav sig till jobbet, ur-mysigt!
Därefter gjorde jag alla mina "måste" ärenden, sprang till banken, bytte till en ny telefon och ett nytt abonemang hos 3 (jag är nu stolt innehavare av en väldigt blå-metallic telefon med NADA Abonnemangsavgift året ut för att den snälla försäljaren i butiken valde att bjuda mig på den, vissa dagar går saker helt enkelt bara bra)
Efter dessa glädje-ärenden så förberedde jag mig själv inför det värsta jag vet, att gå till Arbetsförmedlingen, där skulle jag medela att jag nu är attraktiv på marknaden igen och nyinflyttad i denna ljuvliga stad, Västerås.
Detta gick helt emot mina förväntningar, för första gången i mitt liv var jag inte förbaskad så det kokade ur öronen på mig när jag gick därifrån, jag gick snarare därifrån glad. (HÖR OCH HÄPNA)
Damen jag pratade med var underbart snäll och efter att ha hört om mina starta-eget planer så skrev hon genast upp en tid för info.möte om just detta, och mötet i sig kan därefter leda till att man blir utvald att få gå en nyföretagarutbildning i 5-8 veckor,där man blir rejält insatt i vad det egentligen innebär att sköta ett eget företag och hur man ska gå till väga.
Detta tycker jag känns toppen, jag vill ju verkligen fotografera och för att få göra det så är nog enklaste sättet att ha ett eget företag.
Jag vill gå den där utbildningen!
Under tiden kommer jag dock söka "vanliga" jobb också, ett företag startar jag ju inte över natt så det känns vettigt att kanske ha något vid sidan om medan man planerar och filofiserar om det egna.
Tusan så härligt det vore om det gick igenom!
Och som avslut på denna ljuvliga dag så lyckades min ljuvliga karla-karl till sambo fixa min bil så den kommer nog mest troligt att gå att sälja utan att jag ska behöva stå och skämmas ögonen ur mig och ljuga mig blå medan detta sker. (Lite ljug kommer jag nog inte ifrån iof, det är ju trots allt en opel)
Planerna för imorgon blir att åka och köpa sig ett Friskis & Svettis kort i Västerås, jag saknar F&S (OCH Linda) i Enköping hur mycket som helst, så jäkla härligt var det att träna där. Men jag ska ge Västerås en chans och är det så att jag verkligen inte tycker att det är lika roligt då åker jag tammetusan till Enköping såfort jag ska träna, det är det värt.
Jag älskade ju att träna förra terminen på F&S, det var ju så himla roligt och man mådde så bra. Och den känslan är värd att åka 4 mil för om det inte fungerar lika bra här.
(Mest av allt saknar jag min svettbands-kompanjon Linda)
Förresten så har världens duktigaste Lillasyster L tagit sitt körkort idag.
GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!!
(Hon är världens duktigaste , super duper linda)
Lyxhustruns vardag..
Min första "arbetslösa" dag är här, usch jag ryser av bara ordet. Fy sjutton. Väljer istället att sätta titeln "Lyxhustru" på mig själv medan jag väntar på att gå in i rollen som karriärskvinna igen, Idag känner jag mig dock inte riktigt som en Lyxhustru.
Klev upp klockan 05.00, slog ner baken i (som tur var) Marcus bil Göte vid halv sex och brummade ut till Hummelsta för att agera barnvakt åt en sjuk brorsdotter.
När jag kom hade dom två småttingarna i familjen precis klivit upp och satt i sängen och kollade på film innan det var dags för dom att åka till dagis, så jag kastade mig ner bredvid Axel 3 år som väldigt rart klappade mig lite på huvudet för jag var ju sååå trött.
Därefter kom även Clara och ville vara med i gemenskapen så Jag & barnen satt allihopa i en av Ikeas VÄXA-sängar och kollade på mumintrollen och ojjade oss över hur trötta vi var .
Varför har man inte den där sköna känslan av att man vill sova på kvällen som man har på morgonen? Inget känns lika lockande som att ligga kvar i det varma täcket på morgnen, för det är väl samma täcke som på kvällen? Man sitter i bilen påväg till jobbet och tänker på hur skönt det vore att åka hem och ligga i den där mjuka varma sängen, men på kvällen då känns det inte riktigt på samma sätt. väldigt underligt.
Snillet spekulerar!
Vad skönt det måste vara att va i dagis-ålder, bli väckt på morgonen, påklädd, skjutsad till dagis, serverad frukost, leka leka leka, bli serverad lunch, (och nu kommer det bästa) bli nerbäddad och få gå och lägga sig och sova i en vagn i en timme eller två.
Det kanske är tur att man inte riktigt har några skarpa minnen av hur skönt det måste ha varit, då skulle väl alla ha en jätte-barnvagn med sig på jobbet och gå och lägga sig i efter lunchen med arbetskamraterna.
och hur skulle egentligen det se ut?
Om en och en halv timme ska jag och Maja först till doktorn och sen ska jag trampa in på arbetsförmedlingen och se om dom har något vettigt att säga.
Därefter är nog dagen ganska planlös, ska kasta ut en annons på min kära (läs; förbannade skit) bil (sprut) RUT som ska säljas. Jag kan helt enkelt inte ha gamla bilar, efter ett tag bara rasar dom samman, allt på en gång. Det här kommer sluta precis som med white-trash Doris om jag inte säljer Rut snabbt.
Jag är i alla fall lyckligt lottad med världens mest engagerade och ljuvliga Marcus i min tillvaro som med rejäl ömhet vårdar både mig och min bil. Min rara bror har även han varit med och kliat sig i huvudet över allt bekymmer som min bil tillför.
Och som nybliven arbetslös eller lyxhustru som jag hellre vill kalla det så är Marcus det bästa stöd man kan ha. För som den blödiga människa jag är så kunde jag ju inte ha en sista jobbdag som skolfotograf utan att gråta en skvätt och då finns han där och kramar och peppar och berättar vilket bra jobb jag snart kommer hitta.
Jag är så glad att jag har Marcus!
...830 mil senare
Okej, jag sätter återigen titeln på mig själv som "värsta dåligaste uppdatererska av blogg" men senaste månaderna har det varit helt sinnesjukt mycket att göra.
Först och främst har det varit jobbet som har tagit väldigt mycket tid och energi, på sätt och vid var det tur att det bara var ett säsongsjobb , för det där tempot hade ingen orkat med hela året runt.
Men nu när jag sitter med det hela i ryggen och vet att jag fotade min sista skola i fredags så känns det inte annat än lite vemodigt. Jag trivdes så himla bra med det där jobbet, söndagsångesten existerade inte ens, på lite mer än två månader med ibland 12 timmars dagar, då man satt i bilen 36mil ena dagen så var det kanske två dagar som jag verkligen kände att jag ville packa ihop, åka hem och dra ett täcke över huvudet. Vilket troligen är mer normalt än oroväckande.
På mitt tidigare arbetet var dom dagarna bra mycket fler.
Det här jobbet har hursomhelst gett mig väldigt mycket positiva upplevelser, jag har sett stora städer, små hålor, fått kramar av söta barn, fått höra orden "fuck you" av mindre attraktiva barn, stått på ett tak och fotat 200 människor samtidigt, skrikit i megafoner, varit uppe halv fem på morgnarna, kört 830 mil i en hyrbil, stressat häcken av mig, ätit massa skolmat och framförallt fått tillfälle att hålla i inte bara 1st NikonD2X utan även 1st NikonD2h varje dag vilket verkligen, verkligen , VERKLIGEN gör mig till en glad människa.
Och en av de roligaste sakerna med hela hösten är att jag faktiskt har varit väldigt bra på mitt jobb, och har fått mail från skolor som varit välidigt nöjda med mig och vill ha tillbaka mig nästa år. (ego-kick)
Dom på kontoret har även kastat lite beröm över mig, det känns skönt att få lite bekräftelse efter alla tidiga morgnar och allt slit och släp på kamerautrustning och skrikande barn vars mål verkar ha varit att krossa alla trumhinnor inom en mils radie.
Jag kommer verkligen sakna mitt jobb som; Skolfotograf!
(Dock är det ju en bra titel att slänga runt med nu när man är aktuell på arbetsmarknaden igen)
Är ebjuden att komma tillbaka till mitt gamla jobb som kallskänka, vilket dock inte känns särskilt aktuellt eftersom a-kassan ger mig mer pengar på konton än vad den lönen ger mig.
(Detta betyder dock inte att jag har bra a-kassa, däremot dålig lön)
Så nu ska jag kasta mig ut på arbetsmarknaden, hitta ännu ett drömjobb och få det, jag vet att jag kan!!! (pepping pepping)
samtidigt som jag gör detta ska jag nog även börja spåna i vad det egentligen skulle kunna innebära att starta något eget som tillåter mig att hålla en kamera 8 timmar om dagen.
Andra viktiga saker jag har sysslat med förutom att vara karriärskvinna är ju att officiellt ha blivit sambo. Nog för att vi bodde med varandra i nästan ett halvår innan vi fick den här lägenheten men nu bannemig så står mitt namn på dörren och samtliga medlemmar i familjen får sin post till samma ställe, det var ett tag sedan det hände sist.
Och vi har dessutom lyckats hamna i drömlägenheten, den ligger perfekt till och är så kanon mysig så det finns inte. Efter målande av väggar av mig och marcus och tapeserande av min bror så har det blivit en sån lägenhet man bara stormtrivs i när man kommer in.
Jag älskar det!
Det känns så bra att äntligen ha ett hem som man bara älskar att komma hem till, och som man vill att andra ska komma hem till för att man är så stolt över det.
(Fan vad jag ego-trippar idag)
I morgon är min första riktiga arbetslösa dag, jag har aldrig någonsin haft en arbetslös dag så jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig.
Dagen kommer i alla fall börja med att jag skrapar en trisslott, så det är lite beroende på turen eller oturen hur resten av dagen blir planerad. Vem vet jag kanske ligger på en strand någonstans där det är varmt dit min privata chaufför flög mig i mitt privata jetplan. (Allt är så privat när man är rik och välkänd)
Eller så slutar dagen med raggsockor, tv-tittande och social frustration!
Vi får se!
Håll en tumme!
(puss på marcus)